onsdag 22 oktober 2008

Ta tjuren vid hornen, eller tjuren i koppel?

Nu har jag bestämt mig för att på riktigt ta tag i störningsträningen på fullaste allvar. Det har ju varit lite si och så med detta. Vissa gånger sköter han sig exemplariskt medan han andra gånger är VÄLDIGT billig. Det är ju så retligt för det är ju inte själva lydnadsmomenten som är problemet. Utan det runt omkring. Allmänlydnad. Jag menar hör bara på ordet, låter ju skittrist!

Sen tycker jag faktiskt att det är tråkigt att vissa tror att han bara är en gapig, pipig hysterisk hund. De som gått när han dämpat sig för det gör han. Och ja, det spelar roll vad andra tycker om min hund. Inte mig utan min hund. För han är världens underbaraste och jag skulle inte byta honom mot någonting. Jag vill ju att hela världens ska veta hur underbar han är också. Så nu är onsdagarna vigda åt störningsträning. Tisdagar med när vi hinner.

Sen vet ju ni som har aussies eller känner aussies, att de kan få ett speciellt läte. Detta läte kan driva mig fullstängt till vansinne. PÅ riktigt.

Fast trots detta så är jag nöjd med dagen. Det tog ett tag för honom att dämpa sig och jag fick säga till honom på skarpen några gånger. Men sista gången jag gick upp så var MIN Ozzy tillbaka. Den fina goa, lekfulla som kan träna i timmar. Det gjorde vi inte. För det behövdes inte.

Han är underbar, önskar att alla skulle få testa. Men han är inte helt lätt. Tänk er en oinriden mustang. Typ så.

Men det kommer att bli så bra, vänta bara.
Kram

7 kommentarer:

Anonym sa...

Klart han är pest! och klart han är bäst! Nästa gång han blir billig kan du ju köra hem honom till mig - jag samlar ju på Fantasyvalpar just nu ;o)

Allvarlligt talat så vet jag precis hur de kan låta, hur de kan kännas, hur DET kan kännas och hur uppgiven man kan känna sig mellan varven.

Du är stark som tar tag i den tråkiga vardagslydnaden och det kommer att bli perfekt,
....men tar ju tid...

Hoppas på att få träffa er snart igen. Saknade er i söndags! Så hör av dig när du kan och vill ses.

Massa (stärkande) kramar //uppfödarna till den bästa pestråttan

Riitta sa...

Är det inte lite jobbigt ibland så är det ingen "riktig" aussie, brukar jag säga, som överlevt Raffas ungdom ;) Tilda är ju på snudd att inte vara det *vinkar till Annelie*. Tur att hon fick Lyssa så att hon fått känna på det "riktiga" aussieskapet *skrattar och vinkar igen*. Jag brukar trösta mig med att även "solen har sina fläckar" när det blir lite jobbigt ;) Med din inställning och en skopa tålamod så kommer du även att kunna sudda ut "fläcken" på den härligt strålande sol ni har :) Ni är bäst!
/Kramis

Anonym sa...

*Vinkar tillbaka till Riitta och skrattar*

Till Nina, Jonas och vovvarna: Trevlig helg!

Kram Annelie

Till LantHunden sa...

Skriver några rader till min supernany...nu när mamma inte ser.

Jag gillar Ozzy, iaf! Hur mycket som helst och längtar tills vi kan busa och stöka runt.

Puss å kram Jon

www.segerstorpshundar.se sa...

Ja dessa unghundar! Visst är det tråkigt, men när pojken har landat lite så kommer han att visa sin fulla potential för alla. Han är ju så superduktig!!! Hade våra killar varit människor hade dom varit finniga spolingar med huvudet fullt av brudar, bärs och muskler. Vi däggdjur har allt våra likheter;) Du är så duktig och har ett sånt tålamod så det är bara att rida ut stormen. Kramis

Linda med Milou sa...

Oj oj oj...vad det känns skönt att få höra att det finns fler som våran Milou. Många säger att han är hopplös, men jag ska minsann visa dem att det är han inte alls!!!!!!!!! Känns skönt att vara lite på samma våglängd på nåt konstigt sätt... Hur jobbiga våra killar är så är det väl klart att vi älskar dem mest ändå!!!!
Är du intresserad av en ring och piffningskurs i Lerum den 29/11 som jag fixar???? Hör gärna av dig så får du veta mera!!!!
Min mail: linda.mc.nilsson@telia.com
Ses vi på utställningen i Växjö nästa helg????
Ha det så bra!!
Kram Linda med Milou

Malin & Lipton sa...

Klart att han kan bli bra och du, ksit i vad andra tycker för VI vet. Folk tycker om Lipton också, men vad gör väl det när jag vet vad han kan och att han funkar när jag vill att han ska funka. Han får gärna vara en tossig aussie för mig där i mellan. Det är det som gör han underbar och speciell. Hoppas vi ses snart, vi saknar er! Kram